theverytruth

Några av mina så kallade vänner struntar fullständigt i mig, och de är väl egentligen inte riktigt några riktiga vänner. Sen finns det en del som nyss blivit kära, och nästan helt sagt upp kontakten för det. Visst jag förstår att när man är nykär vill man bara umgås med den personen man träffat. Men vill man ha kvar sina kompisar ska man inte heller ignorera dem. Det handlar om att ge och ta. Just nu känns det som jag bara ger och ger och ger och ger. Medan de bara tar och tar och tar och tar. Man vill ju gärna att det ska vara både ett givande och ett tagande. Det snurrar runt i huvudet och jag är inte "living the dream" som alla andra runt omkring mig för tillfället verkar göra. Jag är grymt nere och det är ingen som ser det, ingen som verkar bry sig.

Eftersom det inte heller är någon som läser denna bloggen, för att jag gör så få inlägg, kommer det inte va nån som bryr sig här heller, men jag har i alla fall fått ur mig lite tankar.

Ha det bra,

och tills vi hörs igen,

Auf Wiedersehen

/A

Projektarbetet - Det är också något som måste grejas!

Måste jobba mycket med detta!

Sen ska alla "vanliga" läxor också hinnas med. Inte lite heller. Jag säger bara en sak PRIORITERINGAR!

Vad prioriterar du? Skolan? Jobb? Kompisar? Din framtid? Nutiden?

/A

Hur många har egentligen varit i t ex USA och sett hur det faktiskt är där? Alltså inte bara sett på tv:n och fått en uppfattning om USA därifrån. Det är så att massmedia ofta vinklar verkligheten och blåser upp saker till större saker än vad de är. För att få sälja så många tidningar som möjligt eller att få så många tittare eller lyssnare som möjligt.

Bäst tycker jag att det är ifall man själv får bilda sig en uppfattning om hur saker och ting är. Det behöver inte vara om hur våran värld egentligen ser ut. Det kan vara vad som helst egentligen. Men det jag menar är att tv:n ofta vinklar saker och ting fel, och inte alls visar oss hur det är. 

Ni kan ju tänka på det nästa gång ni tittar på tv:n.

/A

Jag ska åka med bussen! Då väcks många tankar; är bussen i tid, för sen? Kommer jag hinna dit jag ska? Är bussen full med folk? Sådana där tankar som egentligen är helt meningslösa, men som man ändå tänker. Av någon anledning. Anledningen till att man tänker på ifall bussen är full med folk är nog för att alla kräver ett eget "space" runt omkring sig. Är det mycket folk, är det med stor sannolikhet någon som inkräktar på ens "space".

Så mycket tankar som kan väckas bara för en liten sak. Det är konstigt egentligen.

Men bussen är alltid bussen, osäker.

/A